Lydmars “Light policy”

Imorse hade jag ett frukostmöte på på Lydmar Hotell. Mitt i äggröran ökar plötsligt ljusstyrkan i matsalen med 200 watt. Det gick från behagligt dämpat till torternade ljust på en hundradels sekund.

Jag frågade servitören vad det var frågan om? Han svarade att sådan var policyn och han svarade på ett sätt som om det vore alldeles självklart.

På Lydmar är man stolt över sin ljuspolicy. André Balazs har ju “light policy” på sina hotell, så Lydmar ska såklart inte vara sämre. Problemet är att på Balazs hotell är det censorer som känner av ljuset utifrån och styrkan regleras gradvis över dygnet. Då fungerar det med en “light policy”, det bidrar till en bättre boendeupplevelse.

Att ha en servitör som går och knäpper på en strömbrytare när klockan slår nio är ingen “light policy”. Det är att ha principer för principens skull. En skrivbordsprodukt som låter fräck på pappret, men som inte tjänar något syfte.

Sedan skrattade vi gott åt det där och fantsiserade kring hur “light policyn” implementerats på ett kreativt möte efter någon New York-resa. Gud, så trött man blir på allt trams.