Glädjande kulturnyheter.
Intresset för Melodifestivalen minskar vilket kan ses som att den mentala folkhälsan blir allt bättre. Ett tips till SVT: marknadsför Melodifestivalen för vad det är: ett program för små barn och flytta sändningen till 18:00.
Sades nya platta Soldier of Love har sålt 1.5 miljoner efter en vecka och toppar försäljningslistorna i 14 länder. Människor med genuint musikintresse fnyser åt Sades Poggenpohl-pop, men som någon sa: “Hur kan man INTE gilla Sade, det är ju som att ogilla när det är soligt ute.”
Jan Gradvall recenserar Mauro och Pluras Kök i DI Weekend och är lyrisk. Flera källor på Kanal 8 säger att detta är det bästa som kanalen har producerat. Premiär på torsdag.
Written on February 26, 2010 at 13:23, by Marcus Dunberg
Dagens frukostrapport:
Imorse åt jag frukost med konstnären Lukas Göthman i hans studio. Köpte med två mackor från Valhallabageriet: 90 spänn! Nytt rekord. Mackorna höll visserligen högre kvalité än på både Kringlan och Tösse.
Written on February 24, 2010 at 11:38, by Marcus Dunberg
Är jesus guds son? Ingen åsikt.
I söndags eftermiddag kom två män fram till mig på gatan. En av dem frågade om jag trodde på gud? Jag svarade ja. Han frågade om jag hade läst bibeln? Jag svarade att jag hade läst utvalda delar i samband med min konfirmation för många år sedan. Sedan ville han att jag skulle beskriva min tro. Jag svarade att i samma sekund som jag försöker förklara min relation till gud blir den meningslös. Hela poängen med min tro är att den inte behöver formuleras, inte ens för mig själv. Då frågade mannen om jag trodde att jesus var guds son? Jag svarade: det har jag ingen åsikt om. Mannen blev märkbart frustrerad, provocerad, över att jag kunde tro på gud, men inte hade en åsikt om jesus var guds son. Sedan undrade han om jag var intresserad av att delta i Bibelstudier. Jag tackade vänligt men bestämt nej och sa hej då.
När jag gick därifrån slog det mig hur otroligt befriande det är att inte ha en åsikt. Jag har verkligen ingen åsikt hurvida Jesus var guds son eller inte. Tänk på det – är det inte märkligt att vi förväntas ha åsikter om allt? Det är normen. Borde det inte vara tvärtom? Från och med nu kommer jag bara ha selektiva åsikter om sådant som jag verkligen har åsikter om. Resten har jag ingen åsikt om.
Written on February 23, 2010 at 16:48, by Marcus Dunberg
Frukostkostnaden halverad!
Jag är sedan många år tillbaka stamkund på konditori och café Tösse på Karlavägen. Cirka två dagar i veckan äter jag frukost här. En leverpastejmacka och dubbel espresso kostar i runda slängar 65 kronor.
Imorse i ett spontant infall paserade jag förbi Tösse och tog istället sikte på Kringlan på Linnégatan. Ostgiffel och dubbel espresso: 32 kronor. Espresson kostade bara 10 kronor – var tvungen att dubbelkontrollera priset med den trevliga flickan bakom disken: jo då, priset stämdet, det var “frukosterbjudande”.
En snabb kalkyl visar att jag sparar cirka 3.240 kr per år på att gå till Kringlan istället för Tösse.
Written on February 23, 2010 at 11:43, by Marcus Dunberg
Mauro & Pluras Kök
Written on February 23, 2010 at 11:05, by Marcus Dunberg
Reflektion: A single man
Jag tyckte, tyvärr, inte att A single man single levde upp till förväntningarna. Är faktiskt lite förvånad över kritikernas lovord och höga betyg. Filmen räddas, nästan helt och hållet, av att den är så otroligt vacker och behaglig att se på, men den faller på eget grepp. All skönhet, oavsett om den är anatomisk eller arkitektonisk, fäller en skugga över allvaret. Till och med självmordsvapen reduceras till ett vackra designföremål i Tom Fords regi. A single man ber om, bönar, att vi, publiken, ska känna så oerhört starkt inför huvudpersonen George och hans sorgsenhet och saknad. Jag vill känna, men jag gör inte det, inte tillräckligt mycket i alla fall. Och Matthew Goode som spelar George pojkvän är en genomusel skådespelare och har aldrig känts tunnare. Det är Colin Firth som bär hela filmen, varenda sekund, på sina axlar – axlar draperade i mörka skräddarsydda kavajer.
Written on February 22, 2010 at 18:29, by Marcus Dunberg
Gästbloggare: Solli
Min flickvän flyttade hit från Buenos Aires i augusti förra året. Här skriver hon om sitt brutala möte med den svenska ogenerade nakenheten.
My gym is the greatest. Upon arrival you get a key to a locker, your training clothes and bathrobe and slippers! That is only the start. Then the “gym” offers soulful classes (dancing to afro music – haven’t tried that yet, yoga, bla bla) and regular gym classes (nothing regular if they are called Body Pump and Aerobics Bas). You have rooms with lots of machines for silhouetting your body and making it super firm, rooms with aroma therapy, rooms for tanning, center room with a pool, rooms for every kind of spa treatment imaginable … and then there is THE room.
THE “room”, is as fantastic as the rest of the gym – if it weren’t for the level of nudity. Here I find myself standing with a lot of naked women. Please erase the smirk on your face imagining slender females under 30. Nakedness at the age of 70 should not be allowed. Period. Why at my tender age of 33 do I have to learn the disgrace of gravity, untrimmed and colorless bushes and wobbly parts? No respect to the illusion that going to the gym will eventually save us all from that disgrace. None.
Am I going back? I have to. Does it get any better? Not close. Can we tell women to cover themselves? Not a chance. Welcome to Sweden.
Written on February 19, 2010 at 9:57, by Marcus Dunberg
När Björn Ranelid kom på besök.
När jag gick på gymnasiet (Nicolaiskolan i Helsingborg) kom en dag Björn Ranelid och föreläste. Det här måste ha varit 1994 eller så, men Björn Ranelid var samma karaktär då som nu. I högt tempo berättade han om språkets makt och hur han hade varit Sveriges snabbaste fotbollsspelare och mycket annat som säkert passerade över våra gymnasiehuvuden.
Mitt i monologen får Björn Ranelid syn på den höggravida Britten (snyggaste lärarinnan på skolan, inte mer än 33 vid det här tillfället) som satt på första bänkraden, hypnotiserad av den store och stilige författaren. Björn Ranelid slog ut med handen i en dramatsik gest:
- Se så vacker hon är! Det finns inget vackrare än en gravid kvinna – hon lyser av biologi!
150 halsar sträckte på sig i bänkraderna och kikade i riktning mot Britten före fnisset övertog. Och Britten själv hade troligen aldrig varit så generad och så smickrad på en och samma gång. Resten av gymnasietiden ägnades åt att upprepa de där orden: Se så vacker hon är! Det finns inget vackrare än en gravid kvinna – hon lyser av biologi!
Written on February 17, 2010 at 15:59, by Marcus Dunberg
We Are The World (yes, you too Jeff Bridges)
Där här är ju fint och vackert på alla sätt – men vad gör Jeff Bridges där (cameo appearence at 5.31 sec)? Kanske bara hakade på någon polare till studion.
Written on February 16, 2010 at 9:50, by Marcus Dunberg
Mauro och Pluras kök
Äntligen tv för oss som hellre amputerar lilltån än ser på Let’s Dance. I början av mars är det premiär för Mauro och Pluras kök på TV8. Matlagning, middag och några glas i goda vänners lag – och kanske lite akustiskt – står på matsedeln. Gäster i första programmet är Lena PH och Håkan Hellström. Ni hör ju själva, kommer att bli hur härligt som helst. Hela programserien (åtta avsnitt) är inspelad i Pluras kök på Kungsholmen för autentisk hemma-hos-känsla.
